Här skulle det egentligen bli ett ett jätteinlägg. Ni vet, en sån där riktig mastodontsak som man blir helt häpen av. Men jag sysslar inte längre med sånt. Ni får läsa det i min bok. Istället, en hyllning i det lilla. På en blogg som är mer död än levande.

Kalle, Säwe, Gego, William. Ni är fan de bästa vännerna jag haft. Och fy fan, vad min vardag vore tråkigare utan er.