Jag öppnar dörren så tyst jag kan för att du inte ska höra när jag kommer in.
Man ska inte underskatta överraskningsmomentet.
Jag har bränt mina sista slantar på ett dussin rosor och en ask choklad.
För gud vet att jag behöver hamna på plus.
Hoppas du sitter i soffan. Så att jag kan komma in som en påskhare. Och ge dig allt jag aldrig ger dig.
Fan, jag känner mig som världens bästa pojkvän.
Jag tassar som en inbrottstjuv. Långa björnligansteg. Nu jävlar ska du tappa andan.
Jag döljer rosorna bakom ryggen och sticker försiktigt fram huvudet. Men, du sitter ju inte i soffan.
Du kan väl inte...? Nääää, klockan är ju bara kvart i nio.
Men klart du gör det. Det vart ju typiskt. Du ligger där och sover.
Gameover.
fredagen den 6:e november 2009
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Bredvid någon annan.
SvaraRaderaNågon som du sa var mycket finare än jag.
SvaraRaderaAtt få bjönligan in i ett inlägg, grattis! Du har lyckats där Allen Ginsberg dog
SvaraRadera